Stannade på en stor känd bensinmack på vägen hem från jobbet och stod i kön. Framför mig stod en kille på 155 cm lång och tunn som attan. 42kg max! (Tom jag kände mig superlång med mina 159cm i grundlängd + stövelklack men ändå.) Han hade en massa kommunikationssladdar mm. Hela han var som ett eluttag fast på baksidan. Va fa är det här? Avslutning på Samhall? Pundare? Rymling? Alltihop?
Sen började han prata med sin vän... i C-dur. Den ljusaste stämma som du kan tänka att någon ens kan prata i. Sedan vände han på sig mot mig. Guess what? "VAKT" stod det på bröstet. Alltså den känslan... Jag dööör!
Jag bokstavligt drog läpparna i truten och bet till ordentligt för att inte lägga upp ett asgarv. Kände kinderna drogs uppåt till nåt Kermit liknande flin utan läppar. Lyckdes ändå hålla mig ända till bilen där bröt jag ihop totalt.
155cm, 42kg och pratar i någon överstämma. Alltså hjärtat hur ska du fånga folks respekt? Kasta dina sladdar? Skrika åt dem från en pall?
Känns som det kommer att bli aningens svårarbetat när man ska flytta på folk men istället blir på flyttad själv om och om igen. Fuck!
Annars har min kväll varit finfin.
Vad har ni gjort? :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar